Under Kjell Hansson kunniga ledning åkte vi mot södra Dalarnas Finnmark.
Första stoppet gjordes för promenad till en gammal s.k. Smörjtall. Längst ned var stammen delad. Det ansågs ge friska barn om man drog dem igenom springan. Vi var nog lite fundersamma om det skulle gå eftersom springa inte var så bred men den kanske blivit mindre med åren. Huvudsaken är väl att vi får behålla gamla sägner.
Vi åkte vidare mot Hoberg. I Björndalen, där Hembäcken möter Pajsoån intogs matsäck.
Där fanns en tjärdal, som ej var tänd, men de som använder den hade ställt iordning runt en koja. Där fanns gamla redskap.
Dikter och berättelser, inplastade och inramade, av bl.a. Dan Andersson och Nils Parling stämde till eftertanke. I Hembäcken såg vi en forsärla. Fikat dukades upp vid en rastplats nere vid Pajsoån.
Efter en stund gick färden vidare mot skvaltkvarnen i Hoberg. Det var ett sinnrikt bygge en bit ifrån bebyggelsen. Man hade utnyttjat en liten bäck två gånger.
Först låg en kugghjulskvar sedan fortsatte vattnet ner mot en liten damm. Genom en träränna ledde man vattnet in i skvaltkvarnen. Intill kvarnen låg ett litet hus som användes för övernattning. Det blev ett långt uppehåll med många funderingar kring livet förr. Vi gjorde också ett besök i byn Hoberg som ligger mycket högt med utsikt över finnmarken. På väg därifrån såg vi 11 stycken Ormvråkar på en gång. Kanske håller dom att samla ihop sig för flytt till sydligare nejder.
Så vände vi åter ner mot vägen Sunnansjö – Fredriksberg. Men vi gjorde ytterligare ett stopp vid Hällarna i Pajsoån. Mjuka berghällar att gå på och tydliga tecken på att stenar huggits ut för att använda till praktiskt bruk.
Så gick då färden mot dagens slutmål. Styggens stuga. Styggen, i yngre dagar kallad Snyggen, var trollkunnig. Sägnen säger att han en gång tyckte sig illa behandlad av en präst. Den prästen kunde aldrig mer gå upp i predikstolen. När han försökte svimmade han. Men Styggen var också en skicklig stenarbetare. Det skall finnas många bevis för det kvar i bygderna. I den lilla stugan med ett rum bodde som mest 6 personer. Styggen fick 6 barn men 2 dog vid späd ålder. På tunet vid Styggens stuga intogs sista kaffet. Vi försökte tänka oss tillbaka till det liv som levdes här långt från civilisationen.
Efter att ha tackat Kjell för hans guidning på krokiga skogsvägar vände vi åter mot Ställdalen.
Text:Thyra Lundell
Foto: Bengt Lundell